Så var det då äntligen de torra stigarnas tid. Plötsligt är man i full gång med att ivrigt och tidigt på helgmorgonarna samla ihop alla de lika entusiastiska hojkamraterna för att rulla ut i solgasset och njuta av skogen. Med likasinnade fetdäckingsfanatiker i ovanligt stor grupp rullar man därefter ut efter att ha dragit ut på sammlingstiden en bra stund av allt meckande, snackande och allmänt umgängande. Visst är det senare än planerat, men vad gör det när man har hela dagen på sig att leka på de torra frasiga stigarna...

Det är ju det här det hela handlar om, och snart har man kommit upp i varv och stigens vårbruna slinger vindlar bort bland träden och man lockas lyckligt att bara rulla vidare. Oavsett om man fortfarande känner av vintern svaga blåsbälgslungor eller om hjärtat känns som en stressad kanariefågel i bröstet eller benen som förra veckans pasta, så fylls man snabbt av alla de ystra små lyckomolekylerna. Nu är det ju äntligen dags och det är bara att rulla ut i den förnöjelseskapande terränglådan och ta för sig. Och gissa om vi har gjort det de senaste helgerna...

Vi tänkte nog låta bilderna prata för sig själva och överlämnar till er att fortsätta skapa vårens alla turer och skogsbesök att föreviga och inspirera oss med i sin tur...


Tobias/Frost